08/09/2015

Det där med att prata i telefonen

Bild på mig och barndomsvännerna på skärgårdstur 2007

När jag var liten, eller i tonåren var det nog, var jag snudd intill manisk att prata i telefonen. Jag hann knappt komma hem från skolan innan jag satt med telefonen tryckt mot örat babblandes med mina vänner. Det var framför allt mina barndomsvänner Anna och Cicci som var mina telefon-buddies på den nivå att mina föräldrar höll på att bli tokiga på mig. Men vi gick ju inte i samma klass så vi hade så otroligt mycket att berätta efter en dag i skolan...

Sedan början på 2000-talet har mitt telefonpratandet nästan helt övergått till ett evigt chattande på whatsapp, facebook, skype och hangouts. Det har känts enklare att skriva meddelanden, när man har tid att skriva, istället för att två personer exakt samtidigt ska ha tid att prata i telefon?

Men nu, med start strax innan sommaren, har jag återupptagit telefonpratandet allt mer. Man ringer ju i stort sätt gratis via mobilerna nu för tiden och det är faktiskt väldigt trevligt att få höra den andres röst, framför allt nu när mina barndomsvänner bor på andra sidan stan, samt andra sidan landet och vi ses allt mindre.

Men mina whatapp-, hangout- och skype-vänner finns kvar. Med vissa passar det helt enkelt bättre att chatta, framför allt då vi hörs så ofta :)

xoxo

1 comment:

  1. jag älskar att prata i telefonen!!!!

    ReplyDelete

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...